Beskrivning
Stadsmurarna i Pistoia är de tre ringar som under medeltiden stängde in och sedan vidgade staden: av den äldsta finns spår kvar i gatunätet, av den sista, från 1300-talet, flera partier längs boulevarderna runt centrum.
Bäst syns partiet av den tredje ringen, längs viale Matteotti och viale Arcadia. Murarna var omkring femton meter höga, tre meter breda vid foten och en och en halv meter upptill, där vaktgången löpte.
Längs vägen möter du de stora bastionerna som byggdes till på 1400- och 1500-talen för att försvara portarna: Ambrogi mot Lucca, Thyrion vid Porta al Borgo, Sandraccia vid Porta San Marco. Det starkaste fästet var Fortezza di Santa Barbara, intill Porta Carratica.
De fyra portarna vette mot huvudvägarna: mot Florens, mot Lucca, mot bergen och mot Prato. Deras namn lever kvar i de fyra stadsdelar som tävlar mot varandra i Giostra dell'Orso.
Den första ringen byggdes av langobarderna, på order av kung Desiderius, på resterna av den romerska: den omslöt knappt nio hektar runt dagens Piazza del Duomo. Den andra, från 1100-talet, hade sextio torn och breda vallgravar som matades av bäckar.
Portarna stängdes vid solnedgången, när en klocka i domkyrkan ringde. Den som kom för sent fick göra sig hörd, kanske genom att kasta sten mot portarna: därav uttrycket ”essere alla porta coi sassi” (att stå vid porten med stenar), som fortfarande används.
Den tredje ringen restes efter 1306, när florentinarna hade förstört den förra. Omgiven av vallgravar som matades av Brana och Ombrone intogs den aldrig.
Det var moderniteten som besegrade den. År 1909 avskaffades tullgränsen, och portarna, som nu sågs som ruiner i vägen, revs en efter en mellan 1910 och 1925.
Bäst syns partiet av den tredje ringen, längs viale Matteotti och viale Arcadia. Murarna var omkring femton meter höga, tre meter breda vid foten och en och en halv meter upptill, där vaktgången löpte.
Längs vägen möter du de stora bastionerna som byggdes till på 1400- och 1500-talen för att försvara portarna: Ambrogi mot Lucca, Thyrion vid Porta al Borgo, Sandraccia vid Porta San Marco. Det starkaste fästet var Fortezza di Santa Barbara, intill Porta Carratica.
De fyra portarna vette mot huvudvägarna: mot Florens, mot Lucca, mot bergen och mot Prato. Deras namn lever kvar i de fyra stadsdelar som tävlar mot varandra i Giostra dell'Orso.
Den första ringen byggdes av langobarderna, på order av kung Desiderius, på resterna av den romerska: den omslöt knappt nio hektar runt dagens Piazza del Duomo. Den andra, från 1100-talet, hade sextio torn och breda vallgravar som matades av bäckar.
Portarna stängdes vid solnedgången, när en klocka i domkyrkan ringde. Den som kom för sent fick göra sig hörd, kanske genom att kasta sten mot portarna: därav uttrycket ”essere alla porta coi sassi” (att stå vid porten med stenar), som fortfarande används.
Den tredje ringen restes efter 1306, när florentinarna hade förstört den förra. Omgiven av vallgravar som matades av Brana och Ombrone intogs den aldrig.
Det var moderniteten som besegrade den. År 1909 avskaffades tullgränsen, och portarna, som nu sågs som ruiner i vägen, revs en efter en mellan 1910 och 1925.